Flyttat
Äntligen är flytten klar och jag finns nu att läsa på http://rationalisten.gregerhalltorp.net istället, om nu någon är intresserad.
True liberal in the original sense and meaning of the word.
Äntligen är flytten klar och jag finns nu att läsa på http://rationalisten.gregerhalltorp.net istället, om nu någon är intresserad.
Nu rapporteras om "vissa framsteg" vid klimatförhandlingarna i Buenos Aires. Den här veckan har också P1 temavecka om växthuseffekten. Att det finns (länktips från Stefan Ruthström) skeptiker inom vetenskapen rapporteras inte någonstans. Växthuseffekten är inte en teori, det är en dogm.
Om man accepterar växthuseffekten som en realitet kan man ändå, så som Henrik Alexandersson har gjort, läsa Björn Lomborg, som är professor vid Århus universitet och som var ledande i Copenhagen Consensus, när han idag skriver i The Daily Telegraph om Kyotoavtalet. Avtalet är extremt dyrt, 150 miljarder dollar om året och ger väldigt dåligt resultat:
Even if everyone (including the United States) did Kyoto and stuck to it throughout the century, the change would be almost immeasurable, postponing warming by just six years in 2100.
For comparison, the UN estimates that half that amount could permanently solve the most pressing humanitarian problems in the world: it could buy clean drinking water, sanitation, basic health care and education to every single person in the world.
På Brännpunkt i SvD idag (den här artikeln finns bara i PDF:en) kommer ett nytt försök till försvar av det ekonomiska stödet till RKU. Det är samma argumentation som Tove Fraurud försökte med tidigare, nämligen att hävda att det handlar om att försvara RKUs rätt att bedriva politiskt arbete. Detta är fortfarande en skenargumentation, ingen har hävdat att RKU ska förbjudas. Det sluttande planet kommer härnäst och slutsatsen blir att det snart kommer att vara förbjudet att kritisera både det kapitalistiska systemet och regeringens utrikespolitik. Det är fortfarande inte logiskt hållbart att argumentera på det här sättet.
Det riktigt obehagliga med den här artikeln är den relativistiska syn på demokrati som författarna ger uttryck för (och som Nicklas Lundblad uppmärksammar, tack för tipset). Vissa egenskaper måste finnas i ett system för att det ska kunna betraktas som en demokrati, egenskaper som åsikts- och yttrandefrihet (för alla!). Det är det faktum att RKU inte har någon respekt för dessa egenskaper som gör att de inte är berättigade till stöd för demokratisk fostran från Ungdomsstyrelsen.
Det är inte rimligt att hävda att alla politiska organisationer är demokratiska, det är heller inte rimligt att kräva att man ska få monetärt stöd för sin verksamhet när den verksamheten dels syftar till att med våld störta systemet man får stöd från och dels står i strid med de värden man fått stöd för att försvara och sprida.
Jag försöker migrera bloggen till en annan plats och ett annat verktyg. Samtidigt är jag extremt upptagen just nu så det blir inte så mycket skrivet. Några intressanta saker:
Det ska bli spännande att se vad som framkommer när Victor Conte ska intervjuas i TV på lördag natt (svensk tid). Vilka har egentligen varit dopade och när, kan vi få några sådana svar? Sensationslystenheten vaknar till liv hos mig...
Så var det då klart, Mijailo Mijailovic dömdes till livstids fängelse.
Det var väl det enda rimliga egentligen, eftersom utgången annars hade blivit att han fått gå fri eftersom han inte längre bedömdes vara i behov av vård. Med tanke på hur ansträngt många svenskars förtroende för rättsväsendet är just nu hade det nog inte varit så lämpligt med en sådan utgång.
Förhoppningsvis kan det här domslutet bli vägledande så att färre tveksamheter uppstår i de psykologiska utvärderingarna av brottslingar i framtiden. Kanske kan det också leda till mer debatt om hur psykiskt sjuka ska hanteras inom kriminalvården. Ett problem med psykisk vård som påföljd på brott är ju att systemet faktiskt går att manipulera.
Såg just att Enskede IK nu krävs på mer skatt av myndigheterna. Efter vad jag har förstått av diskussionen är det snarare regel än undantag med svarta pengar i idrottsrörelsen och sakfrågan upprör mig inte speciellt mycket. Det som är svårt att förstå är att Bosse Ringholm kom så lätt undan. Det var ett par dagars grillande men när förundersökningen lades ner tystnade det hela. Är det rimligt att ordföranden i en förening kan förklara sig ovetande om de ekonomiska transaktionerna och komma undan med det?
För bakgrund, börja läsa här.
När ett företag från ett EU-land utför tjänster i ett annat EU-land, vilket av ländernas arbetsmarknadslagar ska då gälla? Jag vet för lite om EU-lagstiftning för att kunna uttala mig säkert i frågan och uppenbarligen är det flera som är osäkra. Kanske vore det bäst om det hela gick till domstol så att frågan bleve utredd och så att alla i framtiden visste hur saker och ting faktiskt ska fungera.
Mindre osäkert är svaret på frågan om varför Byggnads valde att sätta det lettiska företaget i blockad. Fackföreningarna är intresserorganisationer som värnar sina medlemmars intressen mycket aggresivt. Om en intressekonflikt uppstår är det otänkbart för ett fackförbund att gå emot de egna medlemmarnas intressen, oavsett vad det har för konsekvenser för motparten. Vissa vill hävda att Byggnads har vidtagit åtgärder för att garantera att letterna ska behandlas lika bra som vilken svensk byggnadsarbetare som helst. Det motsägs dock av Byggnads vägran att acceptera ett kollektivavtal som var lägre än medelnivån för svenska byggnadsarbetare. Det tycks onödigt att ha en lägstanivå om man inte kan utnyttja den. Nej, Byggnads (som ju också var en av de starkaste rösterna för undantagsregler när de forna östländerna anslöts till EU) genomför blockaden för att förhindra konkurrens från utländska byggnadsarbetare men under täckmantel av att arbeta för letternas rättigheter.
Uppdatering 2/12 18:25
Uppenbarligen ska lagarna i det land i vilket arbetet utförs gälla. I Sverige är dock sådana här saker inte reglerade i lag utan i kollektivavtalen. Avtal implicerar frivillighet, alltså måste man kunna avstå från det.
Det här är ju egentligen inget nytt men nu inleds rättegången som ska klara ut om det var olagligt av Uppsala Universitet att inte anta två presumptiva studenter på grund av deras etniska bakgrund, trots att deras betyg var bättre än betygen hos den sist antagna till utbildningen.
Jag ska inte förringa behovet av att motverka strukturell diskriminering i samhället men det gäller att ta till rätt metoder för att göra det.
Universitetsantagningen borde vara strikt meritokratisk. Om det leder till slagsida i den etniska fördelningen på attraktiva kurser betyder det, oavvisligen, att meriterna hos de etniska grupper som blir underrepresenterade är sämre än hos de andra grupperna. Då gäller det istället att försöka hitta och motverka orsakerna till det problemet. Förklaringen är naturligtvis inte den etniska tillhörigheten i sig utan det tyder istället på att det finns problem längre ner på utbildningsstegen och i samhället i stort. Om det är så att ungdomar med utlandsfödda föräldrar generellt får lägre avgångsbetyg från gymnasiet ska stödåtgärderna sättas in på gymnasiet för att komma tillrätta med det problemet. Om problemet uppstår genom att det är svårare att rekrytera från den här gruppen måste det problemet åtgärdas genom information och andra metoder för att påverka attityder. Att försöka förbättra den etniska mångfalden genom positiv särbehandling liknar mest att försöka reparera grunden genom att lägga om taket.
Dessutom tycks det mig ganska illa att kostnaden för försöken att öka den etniska mångfalden ska bäras av de enskilda studenterna. Det arbete de här två kvinnorna som nu har stämt UU har lagt ner för att få så goda meriter som de har, har plötsligt förklarats vara värdelöst på grund av deras etniska tillhörighet. Då försöker man alltså motverka etnisk diskriminering i samhället i stort genom att utöva etnisk diskriminering i enskilda fall.
JK Göran Lambertz uttrycker det ganska bra när han frågar om "...det samhällsintresse som ligger i att man ökar den etniska mångfalden ska få stryka på foten för det individuella intresset hos enstaka studenter."
Svaret på den frågan är, hos mig, ja.